Mariehamn grundas

Alltsedan Vasatiden hade det funnits planer på att anlägga en stad på Åland och olika platser hade föreslagits under årens lopp. Den första stadsmässiga bebyggelsen uppstod i samband med den ryska fästningen i Bomarsund.

I byn Skarpans växte det upp ett litet handelssamhälle där nymodigheter inom flera områden vann inträde. Denna tätortstradition låg till grund då Mariehamn blev stad.

Skarpans övergavs i samband med Bomarsunds fall år 1854. Fem år senare förordnade kejsar Alexander II att en stad skulle grundas invid Svibyviken. "Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Fundationsbref" utfärdades den 21 februari 1861 och staden namngavs efter kejsarinnan Maria Alexandrovna.

Länsarkitekten G.Th.P Chiewitz uppgjorde i all hast en fyrdelad stadsplan som byggde på rutnätsmönstret.

Meningen var att den nya staden med några få undantag skulle bebyggas med stenhus i flera våningar. De blivande stadsborna var dock så fattiga att de omöjligen hade råd bygga i sten och därför uppfördes de första husen i staden först i mitten av 1860-talet efter att man fått dispens från stenhusbestämmelsen.

Bebyggelsen tog sin början vid Parkgatan, alltså i Övernäs bys omedelbara närhet. Det dröjde dock länge innan staden var fullt utbyggd och till en början antog den ett mycket anspråkslöst utseende. Vägarna var dåliga på gränsen till ofarbara, torget var fortfarande en åker och Esplanaden ett skogbevuxet kärr. Åkrar och ängar var länge i bruk och en stor del av stadens mark bestod av skog. Först kring sekelskiftet var innerstaden någorlunda utbyggd.

Övernäs by

Mariehamn grundades 1861 invid Övernäs by i Jomala socken. Byn bestod av fyra gårdar med två tillhörande torp och var belägen på den s.k. Öhbergska backen där Stadshuset idag ligger. De fyra gårdarna, Norrgård, Mellangård, Mansas och Södergård, låg på rad i nord-sydlig riktning längs med den nuvarande Torggatan.

Vägen från Dalkarby, smal och stenig, löpte genom byn och fortsatte söderut mot Ytternäs. En annan väg gick västerut mot Svibyviken. Man kan fortfarande se spår av dessa vägars sträckning i dagens Mariehamn. Den sneda gångstig som löper nedanför Stadshusbacken och en liten stump av Mek-Mattesgränd sammanfaller med de gamla vägarnas sträckning.

Byns befolkning uppgick 1861 till 33 personer. Invånarna tycks ha varit fattiga sedan hundratals år tillbaka och husen var i förfallet och eländigt skick. Man bodde trångt, i synnerhet efter att staden grundats och de blivande stadsborna, som ännu inte hunnit uppföra egna hus, fick lov att tillfälligt inhysas i gårdarna.

Gårdarna i Övernäs revs vartefter den nya staden växte fram och virket såldes på auktion för att användas som byggnadsmaterial för de nya husen. Redan i början av 1870-talet fanns bara hemman nr 2, Mansas, kvar och det enda som idag återstår av den gamla byn är Övernässtugan.

Litteraturtips:

Falck, Ole, Byggare och byggnader i gamla Mariehamn, Mariehamn 1979

Sjöblom, Walter, Mariehamns stads historia 1861-1911, Mariehamn 1911